Årets sista löpning
Ja, då var det årets sista dag. Igår tänkte jag ungefär så här :
Nä, idag får denna kroppen vila. Trött och sliten. Det blir en tur imorgon. Få nya tankar och funderingar inför det kommande året. 2016 har inneburit både bra och mindre bra händelser. Människor som jag älskar har varit sjuka. Cancer i alla dess former..må vi hitta en dunder medicin mot det. Men glädjen över min familj är störst. Vi har fått vara med om när valpar kommit till världen. Lycka och sorg samtidigt. En valp som inte levde vid födseln. Men 2 fina valpar som fick se dagens ljus och fostras av 2 extra mammor. Så stolt jag var över Tuva den natten. Hon var min sidekick där och då. Vi har även blivit med katt. Eller en lillebror som Nike tycker att det känns som ibland. Nä, summan är att detta året har varit som en bergochdalbana. Precis som livet kan vara ibland. Men jag hoppas verkligen att 2017 bjuder på mer vind i ryggen både för oss och för andra runt omkring. Låt även 2017 vara det året då vi ser varandra och slutar att vara så rädda för andra kulturer. Året då vi ger.
I morse var det mer: Upp och hoppa. Dricka lite energidricka (inte bra jag vet, men jag gör det ändå ibland) och tugga i mig lite av ett äpple för att få i mig lite energi inför morgonens pass. Tittade ut, det var mörkt, blött och blåsigt. Det fick bli en tur på löpbandet. Jag är inte så förtjust i detta vädret. Två steg fram och tre steg tillbaka typ. Väl på löpbandet efter några kilometrar bestämde jag mig för att jag måste ta tag i träningen utomhus. Måste nöta ute längs vägar, stigar över stock och sten. Ta på mig pannlampan och möta dagen i alla väder. Bara att bita ihop. För det är det som krävs. Träna pannbenet. Våga utmana och gå för längre disstanser. Skita i tider. Bara gå på känslan. Jag springer inte för att bli snabbast eller jämföra mig med någon annan. Jag springer för att jag mår bra av det. För att utmana mig själv. För att det gör gott för kropp och själ.
Så jag hoppas att 2017 blir ett bra år på många plan i livet.
Mer kärlek åt folket
.
